För det är jag värd! #fördetärjagvärd

Inga kommentarer

Det finns flera hälsoprofiler som vill inspirera dig att ändra bilden på ditt syfte med träning, något jag tycker är väldigt bra. En mer positiv, kärleksfull och långsiktig syn på träning än att denna ska få dig att tex gå ner i vikt för att du känner dig tjock. Ett straff för att du blivit något du inte hade tänkt. 

Jag känner mig lite nervös när jag skriver detta, för att få fram det jag vill förmedla till dig. 

Jag utgår från mig själv och min känsla för att inte försöka lägga en åsikt och känsla hos dig. Jag upplever att när jag nu närmar mig 40, har fått två barn och gått igenom en utmattning att kroppen inte fungerar som tidigare. Jag kan inte slarva med maten som tidigare, jag har ett större behov av bra mat för att orka jobba och leka med barnen, ge bra förutsättningar för mitt immunsystem i vabträsket. Att resa sig från golvet innebär knak i leder och smärtar i knäna. Jag har aldrig varit särskilt smidig  (läs rörlig) men nu får lägga mer tid och omtanke till kroppen och hjärnan för att hålla mig i form. Jag måste träna mig i att ta rätt beslut varje dag annars får det följder direkt.

Vad är att vara i form för dig? För mig innebär det att vara smärtfri

Min tanke med träningen eller mitt behov är att släppa tanken på att min kropp inte ser ut som jag är van att se den, att ålder och två älskade barn förändrat den. Och istället ta flera steg bakåt för att kunna väldigt många flera steg framåt. Det är något jag pratar om med mina klienter och deltagare. Det betyder att bygga en grund att stå på. 

Att kunna fungera i vardagen innan jag tänker på att ta mig an hisnande utmaningar. Många har så bråttom och tar sig an komplicerade övningar för att de ”ökar fettförbränningen” eller ”får dig att gå ner 4kg på 4dagar”. Ingen övning kan på egen hand lösa det, det krävs kontinuitet. Att ha en livsstil som stödjer dina behov och tanke om att vara i form.

Därför tränar jag lite varje dag, vissa dagar finns mer tid att lägga. Jag tränar både mentalt och kroppen för att komma i form för ett liv som jag vill leva. 

Därför kommer jag med jämna mellanrum ge dig tips på övningar som är lätta att applicera i vardagen, som skapar en bra grund att stå på och kan förbättra din livskvalitet i vardagen. Jag utgår från mig och mina behov men kanske det passar dina behov också? Detta kommer ske på instagram och under hashtagg #fördetärjagvärd 

Du får gärna berätta mer om dina behov eller önskemål. Jag hoppas att du kommer följa med på denna resa. 

FacebookTwitterEmailLinkedIn

Ett foto per km på löppasset

2 kommentarer

Jag kom igång med löpningen igen precis innan jag blev sjuk. Det var ett magiskt löppass där jag bestämde min framtid med löpningen för den närmsta tiden. 

Jag blev inspirerad av Anna att ta ett foto per km. Det blev motivationen den dagen att komma ut. Hade bestämt mig kvällen innan att jag skulle efter lämning på dagis och innan jobb ta en löptur i skogen, något jag fått längta väldigt mycket efter pga strulande knän i ett gäng månader. På morgonen snöade det, eller det blåste kraftigt och piskade runt snön. Då höll jag på att ändra mig. Men jag tog mig i kragen och kom ut. Alla pass kan inte vara drömmiga.

Och så glad jag är att jag kom ut. Strax efter första stegen så slutade det snöa och jag kände mig pirrig och hoppfull.

Efter ett kort transportsträcka på asfalt kom jag så in i skogen, och den känslan! Hade bara tänkt ta 2,5 km spåret men bestämde mig snabbt för 5 km och att varva in mer gång med löpningen för att klara av den sträckan på mina numer lätt ovana löparben.

Det var en magisk känsla att få tassa in i skogen på det mjuka underlaget som blandas med både stenar och rötter och gör det lite extra härligt och spännande. Jag fick hålla tillbaka för att inte flyga iväg, kroppen kändes stark och inne i skogen var det lugnt och varmt vilket gjorde det extra inbjudande att bara släppa allt och springa.

Jag valde att springa utan musik eller pod i hörlurarna för en gångs skull, bara njöt av att vara här och nu. Sprang om en äldre herre som var ute och gick som jag hejade på i farten men i övrigt var det bara jag och träden. En av anledningarna till att jag älskar att springa i skogen. Kvalitetstid med mig själv.

Med risk att vara lite På Spåret härmapa, är det någon som känner igen var jag är?

Bara en km kvar tills jag är hemma. Det slutade på totalt på 6 km. Jag har den stora äran att bo 30 sekunder från Sörmlandsleden och kan därifrån ta mig in i skogen i flera mil åt båda hållen. Stigen nedan går jag nästan dagligen när jag hämtar eller lämnar på dagis. Allt som oftast får Noah, min äldsta son välja mellan tre möjliga vägar att gå hem och han väljer 9 av 10 gånger att gå igenom skogen.

Det är underbart att minnas tillbaka till detta pass nu när snoret rinner och halsen svider. Att veta att jag kommer få springa här igen. Drömmen nu är att bli frisk och kunna sticka ut och köra ett snölöp innan all snö är borta.

Men så snart jag är frisk och kan tassa igång igen så går jag tillbaka att köra 12 veckor strikt efter Maffetone. En teknik som baserar sig att springa efter puls. Med detta blir det ett positivt sätt att även stärka leder och ligament sakta men säkert för längre distanser. För det är det jag siktar efter, jag minns med glädje tillbaka när jag var ute i skogen 2-3 timmar och tassade runt med bara vatten och lite energi, när kroppens fettdrivande motor fungerade utmärkt och energi och träningsglädje var på topp.

Klurar fortfarande på vad jag ska ha för lopp som motiverar mig i min träning, vill ha ett i trixig terräng runt 1,5-2,5 mil i Sverige men ännu inte fastnat för något. Funderade på Salomon 27K till sommaren men då vi planerar att vara på semester i Åre då så har vi valt att inte kombinera semester och lopp denna gång utan vill njuta av friluftsaktiviteter till fullo till istället tillsammans hela familjen.

Tränar du för något speciellt nu?

 

FacebookTwitterEmailLinkedIn

Vit Jul och nyårsfirande! 

2 kommentarer

Jag tycker att Vit Jul intiativet är ett oerhört bra och viktigt intiativ för att barn inte ska behöva växa upp och få sin barndom och/eller högtider förstörda. 

Jag minns det själv alldeles för tydligt. Berusade män och kvinnor som bad mig sätta mig i knät och sluddrade otydliga och inte alla gånger barnsäkra ord med sin alkoholstinkande alkohol i mitt ansikte. Jag minns tydligt det obehag jag kände när jag förstod att detta inte var bra, eller rätt. Det var mycket fester hemma hos oss när jag var liten. Det var det nog hos många av mina vänner, det var inte samma medvetenhet som idag. Tror jag. 

Jag har vuxit upp med för mycket alkohol, och de problem och beteenden som det fört med sig. Sett människor förändras helt när de ”fått lite innanför västen”. Jag känner än idag ett stort obehag när människor börjar lukta, kanske sluddra lite eller börjar prata för högt och för mycket om sånt de inte pratar om annars. 

Jag ville inte det, men det var det enda jag visste om. Så jag började festa tidigt. Var 14 år första gången jag var berusad. Jag använde det nog som en flykt från vardagen där jag kände väldigt mycket ångest och ensamhet. Jag funderade på självmord men hade inte modet. Tack och lov. Jag delade mitt liv med en kille (vi var för unga för att kalla honom en man) där total brist på kommunikation i vardagen ledde till hårda ord, tårar och ibland slag mot varandra när vi drack. Då fann jag ord att uttrycka min oro, ångest och frustration över att känna så. Det var ingen bra relation men den varade 8 år och gjorde mig destruktiv. 

Jag drack enorma mängder, det är läskigt att tänka på hur mycket jag var förmögen att dricka utan att tuppa av. En vanlig konsumtion var en flaska vin och tre cider. Själv. På förfesten. Och så några öl på utestället för att inte nyktra till. Dagen efter ville jag sjunka igenom jorden av ångest och illamående. 9 av 10 kvällar gjorde jag något som jag inte borde gjort. Jag fortsatte vara väldigt destruktiv. Jag kunde skälla ut mina vänner utan anledning, vända min smärta mot dem. 

Jag fungerade i vardagen, på utsidan syntes inget. Jag ansågs som en charmig, ambitiös och framåt tjej och senare ung kvinna. Men insidan var svart, jag kunde inte sova på nätterna. Jag kände djup ångest varje dag, och trodde alltid att folk tittade snett på mig och tyckte jag var dum i huvudet. Jag saknade totalt självkänsla men de som inte kände mig ordentligt fattade inte. Ni som fattade och tog skit och ändå finns kvar, för er är jag evigt tacksam!!

9 av 10 festkvällar slutade med tårar eller något annat som ett rop på hjälp. Det fanns de som försökte hjälpa mig men trots att jag ville ha deras hjälp kände jag mig så värdelös att jag stötte bort dem.

Du måste själv vilja det för att få till en förändring!! Jag var 23 eller 24 år när det kom en vändning. En som skulle ta cirka 6 år innan det verkligen blev en långvarig förändring. Jag studerade till hälsopedagog och en lärare såg mig, verkligen såg mig och satte mig i kontakt med kurator på skolan. Efter några sessioner hade mitt förtroende blivit bättre för henne. Vid en session fick jag nog. Hade på söndagen legat i fosterställning i sängen av så djup ångest efter en fest. Vad jag gjorde tar för lång tid att återberätta så du kanske förstår att det fanns verkligen anledning till ångest. Jag skämdes så, vågade inte gå ut och svarade inte på sms och telefonsamtal. 

Så jag gick in till henne och sa att jag vill inte leva men jag vill inte dö. Ett gemensamt beslut ledde till några år med antidepressiva. Jag slutade inte festa och vara destruktiv men de räddade mig ändå. Plötsligt blev terapin verkligen till stor hjälp. 

När jag var 28 år så började jag jobba på ett jobb som erbjöd sina anställda hälsoundersökning varannat år. Blodprover, mätningar och frågeformulär. Ett formulär handlade om alkohol. Jag skrev i mina svar helt ärligt. Vid nästa möte då läkaren skulle berätta om hur alla prover och mätningar gått så tog hen upp det här med alkohol och uttryckte en djup oro över min konsumtion. Hen nämnde tom ordet missbrukare. Det blev det uppvaknande jag behövde!! 

Jag slutade inte festa men skar ner från 1-2 fester i veckan till kanske 1 gång i månaden, ibland mer sällan än så. Ju mindre jag drack och rörde mig i dessa miljöer desto bättre mådde jag. Jag hade slutat med antidepressiva för några år sedan och fortsatte med terapin. Vi började prata om annat, om ämnen som handlade om mig, mina drömmar och en framtid utan destruktiva beteenden. 

Jag fick en egen lägenhet, fast jobb och jag landade på båda fötterna. Kände mig äntligen trygg i mig själv. Nu var jag 31 år gammal och festade kanske 3 ggr per år. Jag hade kontroll över mitt alkoholintag och jag mådde äntligen bra. Jag hade både god självkänsla och självförtroende, även om det är något jag måste jobba för hela livet. Och så fann jag kärleken, min klippa, mannen som fick alla stormar att lägga sig. 

Jag är inte nykterist idag, jag kan ta ett glas till maten ibland. Trots läkarens ord såg eller ser inte jag mig själv som en fd missbrukare men mina lärdomar har gett mig erfarenheter som jag helst skulle vilja vara utan men som också gör att jag fortfarande känner en oro för att bli berusad. För mycket av det goda förändrar mig och mitt omdöme, inget snack om saken.

Därför kommer jag aldrig någonsin att bli full inför mina barn! Alkohol och barn går inte ihop. Jag upplever inte att de känner en oro över att vi tar ett glas vin till maten, men det händer också så sällan. 

Vi kommer inte ha fest där de är närvarande, jag kommer inte tillåta någon att bli full och närgången mot dem oavsett deras intentioner. 

På julafton drack jag en alkoholfri öl, och på nyår skålade vi med prosecco efter att barnen somnat. 

Vit Jul är ett bra intiativ men för mig är det vitt år som gäller. Mina söner ska aldrig behöva uppleva en oro över att jag är berusad. Jag vill vara en bra förebild när de själva kommer in i tonåren och kommer i kontakt med alkohol. Ge dem bra värderingar som gör att de ringer hem till oss och ber oss hämta dem, var de än är och hur sent det än är. Än att de ger sig in i slagsmål, slår en tjej eller är med i en krock. Där alkohol går in går vettet ut. 

Hur avslutar men ett så utlämnande inlägg i detta ämne? Tänk på barnen! Låt dem få en trygg uppväxt fylld med kärlek, bus och kramar istället för oro, tårar och ångest. 

Och om du inte har barn, tänk över din egen konsumtion. Har du kontroll över den? Kan du sluta dricka efter ett glas? Eller slutat det alltid med att det blir fler än vad du tänkt? 

Var rädda om varandra därute!! 

FacebookTwitterEmailLinkedIn

I’m a dreamer and a doer

Inga kommentarer

Det är nu över tre år sedan jag startade mitt enskilda företag och kickade igång med pt online klienter och training mamas då jag själv var småbarnsmamma. Det har varit tre väldigt spännande år. 

Det är när livet blir stilla för en stund, läs sjuk just nu, som jag hinner reflektera över det som varit och det som komma skall. Insikten att jag varit egenföretagare i tre år är lite hisnande. Det har varit otroligt lärorikt och spännande, jag har haft glädjen att lära känna underbara människor som jag inte är säker på att jag träffat annars.

Training Mamas i Nynäshamn 2014

wpid-wp-1483537262719.jpg

Första deltagarna med Bootrun. Flertalet av dem är fortfarande med och tränar med oss

Vill du också starta eget men vet inte hur du ska starta? Sluta tänk, bara gör. När du tänker för mycket så tenderar de flesta att hitta för många hinder för att göra det som fick dem att leta möjligheter från början. Sluta tänka, bara gör. Jag har en mer långsiktig planering nu än för tre år sen, men det är fortfarande grundstommen för att komma vidare. För att fortfarande tycka att det är kul. Att bli motiverad att kämpa för mina drömmar trots misslyckade insatser, förlorade pengar och hårda lärdomar. För även om många lyfter fördelar med att vara egen företagare så är det tufft jobb. Men det innebär också att jag kan skapa en kompetensutveckling som JAG vill och det har jag insett är väldigt svårt som anställd. Det är som med annat i livet, en får kompromissa. Väga fördelar mot nackdelar. Och vad det gäller bitar som regler, bokföring, bokslut, deklaration och sånt finns MASSOR av hjälp att få, även gratis. Så låt inte den biten hindra dig.

Nu ser jag fram emot att utveckla Bootrun – Löpning för alla vidare tillsammans med fyra underbara kvinnor med stort stöd från min. Jag har återigen börjat jobba med pt online och söker möjlighet att få ta mig an klienter irl också. Som löpcoach ser jag fram emot att jobba med både individer och grupper.

Jag har plats för 4 pt online nu så tveka inte att höra av dig genom kommentar här eller maila mig på maria@bootrun.se

Men det är vansinnigt häftigt att tänka att förut såg jag mig bara som en dreamer. Nu inser jag att jag i högsta grad är en doer också, som så otroligt många uttryckt och hurrat på senaste åren. Tack!!


Vad drömmer du om?

FacebookTwitterEmailLinkedIn

Nytt år, nya möjligheter!

Inga kommentarer

Jag tror inte på nyårslöften men däremot håller jag med om att det nya året är en fantastisk tid att se tillbaka och stämma av med sig själv vad jag fyllt förra året med och inventera hur jag vill fylla det nya. 

Fyll inte livet med dagar,

fyll dagarna med liv

Mitt ledord för 2017 är MOD. Mod att följa mina drömmar, det som får det att kittla i magen och som jag blir glad av. Men när det blir läskigt och obekvämt tenderar många, likaså jag, att backa för att rädslan tar över. 

2017 är året då jag vill vara modig och gå utanför min bekvämlighetszon och visa på att jag är en personlig tränare och löpcoach att räkna med. Jag får hela tiden nya följare på instagram och det är både lite läskigt men samtidigt superkul!! Peppar mig massor att faktiskt visa hur mycket tid, energi och pengar jag lägger ner på att förkovra mig i mer kunskap hela tiden. Men också rehabilitera och stärka mig efter två barn på mindre än två år och en utmattning. Det tycks vara väldigt uppskattat med mina filmade övningar där?!! 

Jag ser fram emot samarbeten med företag och både engagerade och kompetenta kvinnor för att jobba med hälsa inifrån och ut, precis så som jag vill jobba. 

Jag ser väldigt mycket fram emot att komma igång med löpningen som jag valt att avstå några månader pga smärtande knän. Men nu är jag redo att, sakta men säkert, ta mig an nya trailmöjligheter.

TID är också ett annat ord som kommer styra mig, att effektivisera och tacka nej för att kunna lägga mer tid på det jag vill. Familj, vänner, egen träning, utflykter, företaget. Och bloggen. Den var jag ovilligt tvungen att skära ner på när utmattningen var ett faktum. Jag tänker dock mycket på allt jag vill förmedla och att jag skulle vilja vara mer aktiv här. 

På söndag startar jag upp mitt eget koncept STRONG, styrketräning för löpare som varit väldigt framgångsrikt då det minskat skador och gjort löpningen roligare för samtliga. Finns platser kvar om du är sugen att hänga på! 

Och på måndag startar Hälsosatsningen igång som jag gör tillsammans med Annika, ett samarbete som vi tror på väldigt mycket då det är något vi båda önskade. Här finns också ett fåtal platser kvar så maila på info@bootrun.se om du vill vara med. Hur ser du på 2017? Business as usual eller nya mål och tankar vad du vill göra? 

FacebookTwitterEmailLinkedIn