From Drömmar

I’m a dreamer and a doer

Det är nu över tre år sedan jag startade mitt enskilda företag och kickade igång med pt online klienter och training mamas då jag själv var småbarnsmamma. Det har varit tre väldigt spännande år. 

Det är när livet blir stilla för en stund, läs sjuk just nu, som jag hinner reflektera över det som varit och det som komma skall. Insikten att jag varit egenföretagare i tre år är lite hisnande. Det har varit otroligt lärorikt och spännande, jag har haft glädjen att lära känna underbara människor som jag inte är säker på att jag träffat annars.

Training Mamas i Nynäshamn 2014

wpid-wp-1483537262719.jpg

Första deltagarna med Bootrun. Flertalet av dem är fortfarande med och tränar med oss

Vill du också starta eget men vet inte hur du ska starta? Sluta tänk, bara gör. När du tänker för mycket så tenderar de flesta att hitta för många hinder för att göra det som fick dem att leta möjligheter från början. Sluta tänka, bara gör. Jag har en mer långsiktig planering nu än för tre år sen, men det är fortfarande grundstommen för att komma vidare. För att fortfarande tycka att det är kul. Att bli motiverad att kämpa för mina drömmar trots misslyckade insatser, förlorade pengar och hårda lärdomar. För även om många lyfter fördelar med att vara egen företagare så är det tufft jobb. Men det innebär också att jag kan skapa en kompetensutveckling som JAG vill och det har jag insett är väldigt svårt som anställd. Det är som med annat i livet, en får kompromissa. Väga fördelar mot nackdelar. Och vad det gäller bitar som regler, bokföring, bokslut, deklaration och sånt finns MASSOR av hjälp att få, även gratis. Så låt inte den biten hindra dig.

Nu ser jag fram emot att utveckla Bootrun – Löpning för alla vidare tillsammans med fyra underbara kvinnor med stort stöd från min. Jag har återigen börjat jobba med pt online och söker möjlighet att få ta mig an klienter irl också. Som löpcoach ser jag fram emot att jobba med både individer och grupper.

Jag har plats för 4 pt online nu så tveka inte att höra av dig genom kommentar här eller maila mig på maria@bootrun.se

Men det är vansinnigt häftigt att tänka att förut såg jag mig bara som en dreamer. Nu inser jag att jag i högsta grad är en doer också, som så otroligt många uttryckt och hurrat på senaste åren. Tack!!


Vad drömmer du om?

Nytt år, nya möjligheter!

Jag tror inte på nyårslöften men däremot håller jag med om att det nya året är en fantastisk tid att se tillbaka och stämma av med sig själv vad jag fyllt förra året med och inventera hur jag vill fylla det nya. 

Fyll inte livet med dagar,

fyll dagarna med liv

Mitt ledord för 2017 är MOD. Mod att följa mina drömmar, det som får det att kittla i magen och som jag blir glad av. Men när det blir läskigt och obekvämt tenderar många, likaså jag, att backa för att rädslan tar över. 

2017 är året då jag vill vara modig och gå utanför min bekvämlighetszon och visa på att jag är en personlig tränare och löpcoach att räkna med. Jag får hela tiden nya följare på instagram och det är både lite läskigt men samtidigt superkul!! Peppar mig massor att faktiskt visa hur mycket tid, energi och pengar jag lägger ner på att förkovra mig i mer kunskap hela tiden. Men också rehabilitera och stärka mig efter två barn på mindre än två år och en utmattning. Det tycks vara väldigt uppskattat med mina filmade övningar där?!! 

Jag ser fram emot samarbeten med företag och både engagerade och kompetenta kvinnor för att jobba med hälsa inifrån och ut, precis så som jag vill jobba. 

Jag ser väldigt mycket fram emot att komma igång med löpningen som jag valt att avstå några månader pga smärtande knän. Men nu är jag redo att, sakta men säkert, ta mig an nya trailmöjligheter.

TID är också ett annat ord som kommer styra mig, att effektivisera och tacka nej för att kunna lägga mer tid på det jag vill. Familj, vänner, egen träning, utflykter, företaget. Och bloggen. Den var jag ovilligt tvungen att skära ner på när utmattningen var ett faktum. Jag tänker dock mycket på allt jag vill förmedla och att jag skulle vilja vara mer aktiv här. 

På söndag startar jag upp mitt eget koncept STRONG, styrketräning för löpare som varit väldigt framgångsrikt då det minskat skador och gjort löpningen roligare för samtliga. Finns platser kvar om du är sugen att hänga på! 

Och på måndag startar Hälsosatsningen igång som jag gör tillsammans med Annika, ett samarbete som vi tror på väldigt mycket då det är något vi båda önskade. Här finns också ett fåtal platser kvar så maila på info@bootrun.se om du vill vara med. Hur ser du på 2017? Business as usual eller nya mål och tankar vad du vill göra? 

Ett tråkigt beslut

Jag är lite sporadisk här och jag ber om ursäkt för det. Men det har hänt en hel del i kulisserna som jag behövt lägga fokus på.

Nu är livet igång med nya förutsättningar, jag jobbar deltid, lilleman är inskolad på dagis och trivs väldigt bra. Jag har i och med detta blivit mycket bättre på att vara här och nu och med det mobilfri. Därav har det blivit lite tyst här så det är inget dramatisk som hänt. Bara det nya kapitlet i livet som håller på att skrivas.

Jag har återigen möjlighet att åtminstone en dag i veckan jobba ostört hemma med det som behöver prioriteras, och har insett att det som behöver mest tid och engagemang är mitt älskade Bootrun – Löpning för alla. Det som är min dream come true men som tyvärr inte fått den uppmärksamhet från mig det senaste året pga det intensiva småbarnslivet och min utmattning mitt i det.

Jag känner mig stark!

Men nu börjar jag landa stadigt med båda fötterna och känner ett riktigt sug att fortsätta jobba vidare med fler drömmar som ska besannas. Jag jobbar dagligen med meditation, har kontakt med PT angående min kropp som strular i efterdyningarna av utmattningen. Jag sover bättre, eller snarare prinsarna gör det och därmed även vi föräldrar. Jag älskar att jag får energi av att jobba och ha kollegor igen och kan vara så himla närvarande, lugn och njuta till fullo av tid med mina älskade barn.

När tiden inte räcker till måste jag prioritera

Tyvärr leder detta till ett tråkigt beslut som legat och lurat ett tag, men som jag inte viljat ta men inser att jag behöver göra. Iallafall just nu även om jag haft superkul och lärt mig massor. Från och med idag så ingår jag inte i det fantastiska Bloggar om Hälsa nätverket med ett gäng kompetenta kvinnor med stora hjärtan. Nätverket där vi bara stöttar och peppar varandra, där jag fått massa positiv energi. Men som sagt tiden räcker inte till, för att jag ska fortsätta må så här bra, hjärnan vara i fas och tillåta mig att sova på nätterna och hålla denna energi uppe som jag har nu så måste jag börja säga nej. Eller snarare säga ja till mig själv och mina drömmar.

På sikt finns det tankar på att renovera lite här också inspirerade av bland annat Emma och Ida.

wpid-wp-1476178031901.jpg

Planering för äventyr 

Jag har verkligen känt den senaste tiden vilken väldig abstinens jag har efter fjäll, natur, vandra länge, sova i tält, äta i naturen. Känna ett lugn, och att göra detta tillsammans med min man. 

Att åka till Säfsen gjorde nog inte den abstinensen bättre, snarare ökade lusten. Jag känner allt oftare att fjällen drar min uppmärksamhet och tankar till sig. Denna bild blev väldigt uppskattad och jag har haft den tanken som kittlat mig sen dess. 

Så nu har vi planerat en helg med vandring. Denna plan just innehåller inte så mycket fjäll tyvärr men av logistiska skäl är den just nu lättare att genomföra. Hellre att det blir av men inte helt som jag tänkt mig. Vi kommer iaf nära naturen och det är viktigast. 

Så om vi bara får barnvakt så blir det här vi spenderar en dag och en natt. Vet du var detta är?

Ett snällare jag

Jag tänkte att jag ska vlogga (videoblogga) om min utmattning i tre delar. Före, under och efter. Men jag håller fortfarande på att landar i efter, och hur jag känner och tänker nu. Det är en ny version av mig själv som lägger denna erfarenhet bakom mig och landar i ett nytt sätt att tänka och behandla mig själv.

Kan man kalla en utmattning en erfarenhet? Jag lever efter mottot att ur något ont kommer något gott. Så trodde jag inte att jag skulle känna när jag var mitt inne i det, på väg in i det och under tiden som kroppen och hjärnan inte ville samarbeta.

För mig har det blivit en erfarenhet, jag har lärt mig mer om vad som gjorde att jag hamnade där och hur jag kan gå vidare. Det är ju en ongoing process hela livet såklart, men jag är väldigt tacksam att känna att jag nu ser ljust på framtiden och kan använda mig av de lärdomar jag gjort från den perioden till att göra gott för mig själv.

14079860_1108120582556378_1360984032108259227_n

Jag inser att jag inte varit så snäll mot mig själv. Jag har ställt väldigt höga krav på mig själv, skapat orealistiska förväntningar och gjort lite knasiga prioriteringar. Och vägrat inse att just nu är jag inne i en vansinnigt intensiv period med två så små barn som kräver uppmärksamhet, närvaro och hjälp hela tiden. Dagarna går i ett och på kvällarna landar jag med ett djupt andetag (läs frustande utandning) på yogamattan för att andas ut stressen och njuta av en stund i lugn och eget tempo innan jag går och lägger mig.

Var sak har sin tid

Där landar jag nu. Jag skalar ner på måsten, lägger förväntningarna på en lägre nivå och blir mer motiverad och peppad att fortsätta framåt när jag når mina uppsatta delmål. Jag är ödmjuk för att detta är något jag kommer behöva fortsätta jobba med, det är inte bara nu och sen kan jag köra på som tidigare igen.

Det jag drömmer om måste inte hända nu, nu, nu. Jag har fortfarande drömmar men har försöker bygga upp tålamod. Och inte bara drömma stort, utan drömma smått också. Förgylla vardagen istället för att bara sukta efter saker som kan ta år innan de sker.

Jag känner att jag är ett snällare jag. Jag är fortfarande mänsklig och felar, men jag gillar verkligen den känslan av tacksamhet och ödmjukhet som jag känner varje dag.

Hej livet liksom, jag är redo för dig!