From Löpning

Ett foto per km på löppasset

Jag kom igång med löpningen igen precis innan jag blev sjuk. Det var ett magiskt löppass där jag bestämde min framtid med löpningen för den närmsta tiden. 

Jag blev inspirerad av Anna att ta ett foto per km. Det blev motivationen den dagen att komma ut. Hade bestämt mig kvällen innan att jag skulle efter lämning på dagis och innan jobb ta en löptur i skogen, något jag fått längta väldigt mycket efter pga strulande knän i ett gäng månader. På morgonen snöade det, eller det blåste kraftigt och piskade runt snön. Då höll jag på att ändra mig. Men jag tog mig i kragen och kom ut. Alla pass kan inte vara drömmiga.

Och så glad jag är att jag kom ut. Strax efter första stegen så slutade det snöa och jag kände mig pirrig och hoppfull.

Efter ett kort transportsträcka på asfalt kom jag så in i skogen, och den känslan! Hade bara tänkt ta 2,5 km spåret men bestämde mig snabbt för 5 km och att varva in mer gång med löpningen för att klara av den sträckan på mina numer lätt ovana löparben.

Det var en magisk känsla att få tassa in i skogen på det mjuka underlaget som blandas med både stenar och rötter och gör det lite extra härligt och spännande. Jag fick hålla tillbaka för att inte flyga iväg, kroppen kändes stark och inne i skogen var det lugnt och varmt vilket gjorde det extra inbjudande att bara släppa allt och springa.

Jag valde att springa utan musik eller pod i hörlurarna för en gångs skull, bara njöt av att vara här och nu. Sprang om en äldre herre som var ute och gick som jag hejade på i farten men i övrigt var det bara jag och träden. En av anledningarna till att jag älskar att springa i skogen. Kvalitetstid med mig själv.

Med risk att vara lite På Spåret härmapa, är det någon som känner igen var jag är?

Bara en km kvar tills jag är hemma. Det slutade på totalt på 6 km. Jag har den stora äran att bo 30 sekunder från Sörmlandsleden och kan därifrån ta mig in i skogen i flera mil åt båda hållen. Stigen nedan går jag nästan dagligen när jag hämtar eller lämnar på dagis. Allt som oftast får Noah, min äldsta son välja mellan tre möjliga vägar att gå hem och han väljer 9 av 10 gånger att gå igenom skogen.

Det är underbart att minnas tillbaka till detta pass nu när snoret rinner och halsen svider. Att veta att jag kommer få springa här igen. Drömmen nu är att bli frisk och kunna sticka ut och köra ett snölöp innan all snö är borta.

Men så snart jag är frisk och kan tassa igång igen så går jag tillbaka att köra 12 veckor strikt efter Maffetone. En teknik som baserar sig att springa efter puls. Med detta blir det ett positivt sätt att även stärka leder och ligament sakta men säkert för längre distanser. För det är det jag siktar efter, jag minns med glädje tillbaka när jag var ute i skogen 2-3 timmar och tassade runt med bara vatten och lite energi, när kroppens fettdrivande motor fungerade utmärkt och energi och träningsglädje var på topp.

Klurar fortfarande på vad jag ska ha för lopp som motiverar mig i min träning, vill ha ett i trixig terräng runt 1,5-2,5 mil i Sverige men ännu inte fastnat för något. Funderade på Salomon 27K till sommaren men då vi planerar att vara på semester i Åre då så har vi valt att inte kombinera semester och lopp denna gång utan vill njuta av friluftsaktiviteter till fullo till istället tillsammans hela familjen.

Tränar du för något speciellt nu?

 

Sommarens finaste träningsminne

1a september och nu känns det som om hösten har kommit, luften är sådär härligt krispig och syrerik. Skogen skiftar försiktigt i färg och det är lite mysigt att tända ljus på kvällarna.

Denna vecka skriver på Bloggar om hälsa om sommarens finaste träningsminne, ett sånt pass som är extra härligt att minnas när hösten nu har kommit. Eller ja, igår hade jag utan problem kunnat gå i shorts och tshirt det var superhärligt att känna solens strålar värma ordentligt så här på sensommaren.

Jag har många fina träningsminnen från sommaren, det var en bra träningssommar. Jag tränade lite varje dag och kombinerade styrka, rörlighet och löpning. Men om jag måste välja bara ett så blir det när jag och maken sprang en bit längs med Bergslagsleden i Nora kring Digerberget. Det är så vackert därute och det är så extra roligt när vi kan träna tillsammans för en gångs skull. Det var på den tiden jag fortfarande körde mitt upplägg för att springa 5km och när jag fortfarande kunde springa smärtfri. Nu har jag ju tyvärr löpförbud pga en krånglande rygg och har fokus i samarbete med en fysioterapeut (tidigare kallad sjukgymnast) för att bygga upp grundstyrka i kroppen och komma till bukt med smärtan. Det känns som rätt steg att ta just nu, men det svider att inte få sticka ut och springa när skogen är så extra härlig och sörmlandsleden lockar bara 30 sekunder från ytterdörren.

Min tid som löpare kommer tillbaka, det är ett viktigt arbete jag gör nu för att bli en ännu bättre löpare så ser jag på det. Då känns det roligare och mer motiverande det jag gör nu.

Apropå löpning så skrev min bloggkollega Ida en väldigt bra artikel om 10 tips att komma igång med löpning ur en motionärs perspektiv. Den är verkligen läsvärd, så in och läs och begrunda. Och hör av dig till mig om du har frågor om hur just du skulle kunna starta upp din löpning från där du befinner dig idag.

Har du något eller några extra fina träningsminnen från sommaren?

Min kollega Ida hade liksom jag svårt att välja ett så hon skrev om några stycken som blev extra minnesvärda. Och Camilla har skrivit om några väl valda tillfällen som jag också har mersmak på som jag kommer ta mig an sen när rehaben är klar.

Det här var annars också ett härligt minne från tidig sommar som var min första kontakt med swimrun, men inte min sista.Screen Shot 2016-09-01 at 11.22.56

 

 

Träningsplanering för sommarens löpning

Det är så otroligt underbart att vara igång med träningen igen, att följa ett schema och orka med efter att ha varit sjukskriven för utmattning som direkt följdes av fyra veckors sjukdom. Men med anledning av detta har jag reviderat mitt mål på kort sikt för löpningen.

Det var ju meningen att jag skulle springa Salomon27k den 30 juli, men det har inte funnits varken tid eller ork att träna för att springa en halvmaraton i en tuff terräng. Jag klurade först på att sätta ett mål på en mil för att 5km kändes för lite. Sen tog jag ett snack med mig själv som coach och insåg att det var dumheter att tänka så. Efter att ha fött barn för 11 månader sen, varit sjukskriven för utmattning och varit sjuk behövde jag sänka ribban. Få tillbaka träningsglädjen, skapa ett rimligt fokus och njuta av resan till målet. Så nu har jag lagt upp en planering med mål att den 31 juli klara 5km i terräng. Det känns kul, realistiskt och motiverande till tusen

SOMMARENS TRÄNINGSPLANERING

Jag börjar om från noll, lägger en långsam progression för att minska risken för skador och fokuserar på styrka och rörlighet för att jobba med mina svagheter. Dessa behöver stärkas för att få ett starkare löpsteg och därmed klara den belastning som på sikt längre löpturer kommer innebära. Och så här ser det ut;

Vecka 1 4 löppass med upplägg promenad uppvärmning och nedvarvning. 3 min löpning i cirka 6min/km tempo varvat med 1 min gång, upprepas 5 gånger.

Vecka 2 4 löppass med upplägg promenad uppvärmning och nedvarvning. 4 min löpning i cirka 6min/km tempo varvat med 1 min gång, upprepas 5 gånger.

Vecka 3 4 löppass med upplägg promenad uppvärmning och nedvarvning. 5 min löpning i cirka 6min/km tempo varvat med 1 min gång, upprepas 5 gånger.

Vecka 4 4 löppass med upplägg promenad uppvärmning och nedvarvning. 10 min löpning i cirka 6min/km tempo varvat med 2 min gång, upprepas 3 gånger.

Vecka 5 4 löppass med upplägg promenad uppvärmning och nedvarvning. 15 min löpning i cirka 6min/km tempo varvat med 2 min gång, upprepas 2 gånger.

Tanken är 4 gånger i veckan av den anledningen att då finns utrymme för att missa ett pass av någon anledning utan att skada progressionsutvecklingen, eller om jag vill lägga in tex backintervaller för att bibehålla hög motivation.

31 JULI

Då ska jag om det går som jag tänker mig – vi klarar oss från främst sjukdomar i familjen – springa 5 km terräng i Rudan. Just nu springer jag mestadels asfalt för att det är enklast logistiskt när jag är i Nora. Men också för att jag njuter så otroligt mycket av att springa längs med Nora sjön och strandpromenaden. Jag jobbar alltid med rörlighet för hälsenor och baksida lår samt höfter direkt efter löppassen och dagligen även om jag inte springer. Annars kan jag inte gå dagen efter första timmen så det här måste jag verkligen tänka hela tiden på för att inte dra på mig skada.

ASFALT ELLER TRAIL

Jag är framförallt en traillöpare, älskar att springa i skogen. Men jag har funnit en kärlek till att springa asfalt också, ett väldigt härligt sätt att upptäcka nya ställen på eller nya städer. Så nu har jag till och med investerat i ett par asfaltslöparskor.

Här skulle jag gärna vilja springa, det finns en oerhörd tjusning för mig att springa blandat berg och skog. Då mår jag som bäst. Var springer du helst?

ZHBSK3EN58

Peppen!!

Jag har bloggat i fyra år rätt så precis nu. Det har varit väldigt spännande, utvecklande och roligt. Hade aldrig kunnat ana vidden av det, jag tänkte mest blogga lite på skoj. Men också skapa möjligheter för mig att gå utanför bekvämlighetszonen och dela med mig av mina kunskaper. 

Det är så otroligt roligt att blogga. Dels för att jag älskar att skriva, men framförallt för interaktionen med alla er som läser mina ord. Det är ju helt fantastiskt, jag blir så oerhört glad för varenda kommentar, like och delning. Får fjärilar i magen varje gång och tror nog aldrig det kommer förändras. 

Att nu äntligen offentliggöra det nätverk av passionerade och ambitiösa kvinnor som jag samarbetat med sen slutet av 2015 är så oerhört kul. Vi skriver varje vecka ett varsitt inlägg om ett tema där vi fritt tolkar vår uppfattning om temat. Det är idel pepp, smarta lösningar och kreativa förslag för att vidareutvecklas och ha kul tillsammans. Alla mina inlägg hittar du under kategorin kvinnligt nätverkande. Numer går vi under namnet Bloggar om Hälsa

Att se att så många vill följa oss via Facebook och Instagram har gjort mig så glad, ja så glad att det blev en spontan löptur med vagnen när jag var ute på långpromenad för att de skulle få en tupplur. Kändes helt fantastiskt. Det finns en peppfilm på Instagram (liltraining.se) för dig som behöver det. 

Tack för att du är med på min resa, och tveka aldrig höra av dig om du har önskemål på något ämne som du vill att jag tar upp inom träning och hälsa. 

 

Mitt värsta träningsminne 

Detta är veckans inlägg som jag gör tillsammans med ett gäng härliga tjejer. Vi har nätverkat tillsammans sen slutet av förra året och att ingå i ett nätverk av positiva och drivna kvinnor som delar min passion för träning och hälsa är oerhört roligt och inspirerande. Alla tidigare inlägg finns under kategorin kvinnligt nätverkande. 

Denna vecka pratar vi om våra värsta träningsminnen. Först tvekade jag vad jag skulle skriva om. Jag vill inte sätta det epitetet på mina träningspass och att de börjar tävla om vilka som är de bästa kontra de sämsta, det tror jag skapar en negativ spiral och känslor inför att träna. Alla pass ingår i min träning för att bli en mer uthållig löpare, starkare kropp så jag orkar med en vardag med två små barn och vardagsbestyr. Jag vill att träningen ska ge en känsla av jag mår bättre, äter bättre, sover bättre och har mer energi. En positiv känsla och lust efter mer. 

Men sen kom jag på ett som är ett av de sämre pga en uppenbar tabbe från min sida haha. Det var midnattsloppet 2011. Jag hade ännu inte gått min PT utbildning, men hade nog kunnat tänkt ett steg längre och förstått att det skulle bli så.

Jag laddade inför loppet med att äta ett riktigt svårtuggat fullkornsbröd ca 2 timmar innan start. När startskottet gick hade magen fullt upp att försöka smälta detta. Och med den omskakning av tarmarna som löpning ändå innebär om du inte kan hjälpa till att hålla dem på plats med dina bålmuskler så blir det som en torktumlare därinne. 

Jag sprang de sista 7 km endast för att komma till en toalett, hade sån magknip att jag mådde illa och trodde jag skulle svimma. Det fanns ingen möjlighet att stanna längs med vägen, eller så tillät inte mitt tjurskalliga pannben mig att avbryta för att gå och bajsa. Jag sprang in i mål och rakt förbi till en toalett. Den lättnaden…

Anna skriver om tre minnen som fick mig att skratta högt. Ida berättar också om ett minne som kan hända om du inte fyller på med rätt energi. Precis som jag gjorde ovan men två olika utfall. 

Har du något eller några minnen som får dig att dra på munnen eller gett dig en viktig insikt för framtida träningspass?