From Personlig utveckling

Om att tro på sig själv

Nästa år firar jag 20 år som gruppträningsinstruktör. Ett yrke som följt med mig av och till genom olika städer, olika klasser, olika faser i livet men alltid haft som gemensamt att det är så himla kul. Och att jag känner mig så trygg i den rollen, i vad jag vill förmedla. Vilka övningar jag tror på och hur jag behöver coacha dem. Vikten av att se varje deltagare och bjuda på sig själv i den rollen. Men så har det inte alltid varit.

När jag började var jag 19 år gammal, och det var av en slump. Jag var medlem på ett gym i Nora, eller rättare sagt det fanns nog bara ett gym då. Jag gick på ägarinnans klasser när hon vid ett tillfälle frågade oss som deltog om det var någon av oss som ville börja jobba hos henne som gruppträningsinstruktör. Jag minns inte vad som fick mitt hjärta att ta ett extra skutt. Jag hade ingen erfarenhet av detta mer än att jag varit aktiv inom olika lagsporter i flera år och ridning innan detta. Men här började min resa.

Jag minns hur nervös jag var första gången. Jag minns hur jag genom utbildningar och erfarenhet har blivit tryggare i min roll. Hur jag blivit utvärderad och fått konstruktiv feedback för att utvecklas i min roll som instruktör.

Idag hoppade jag in som vikarie på ett gym för att köra 30 min core med efterföljande 30 min cykel. Det var ett tag sen nu även om jag ju coachar grupper inom mitt eget företag. Men att komma in till något som inte är på rutin med nya människor kan ju få det att kittla i magen av nervositet för vem som helst tänker jag, även på mig. Innan klassen kändes det just så och efteråt var det bara endorfiner och glädjerus och flera deltagare som tackade och undrade när de kan träna för mig igen. Kul! När jag åkte hem insåg jag hur trygg jag blivit i min roll, vilken enorm kunskap jag sitter på efter alla dessa år. Att jag ska sluta förringa mig själv i denna roll. Jag är riktigt bra på detta, både att skapa bra träning men också förmedla träningsglädje. Jag tror på mig själv och att jag hittat rätt i livet. Jag följer min magkänsla och behåller en ödmjukhet för att det alltid finns mer att lära sig.

Och det vill jag hälsa till dig också, att tro på dig själv. När du följer din magkänsla och den väg ditt hjärta leder dig i så kommer du bli riktigt bra på det du gör. Du kommer bli ifrågasatt och du kommer misslyckas ibland men tappa inte ögonen på den röda tråden. Du är stjärnan i ditt eget liv. Tro på dig själv så kommer andra tro på dig också.

Jag önskar dig en fantastisk dag! <3

 

Damn it, jag gör det igen!

En fråga jag brukar ställa mig själv är ”Varför håller jag inte fast vid en rutin om den funkar?” I detta fall kanske det inte handlar om en rutin, utan snarare en fråga om attityd eller självmedkänsla.

En stor anledning till att jag blev utmattad var bristen på kärlek till mig själv, en oförmåga att prioritera mig själv. Jag satte mina barn, min man och allt och alla andra före mig själv. Dvs det fanns inte utrymme för att ta hand om mig, mitt välmående, min hälsa. Jag tror tyvärr att detta är en gemensam nämnare för många som blir utmattade, ett fröken eller herr duktig syndrom som inte är särskilt positivt för individen. Ingen begärde det av mig, men en blandning av kontrollbehov och stor omsorg om andra gjorde att det blev så. Jag är en snäll person. Snäll upplevs av vissa som negativt, och det håller jag inte med om. Snäll är bara ett annat ord för vänlig, problemet var att jag var FÖR snäll. Mot andra, men väldigt hård mot mig själv.

Jag jobbar verkligen på min självmedkänsla. Självmedkänsla det är att stötta sig själv i motgångar istället för att reagera med hård inre kritik eller kräva av sig själv att vara perfekt i alla lägen. Inte konstigt att jag blev utmattad så här i efterhand så hård jag var mot mig själv, som även mina bästa vänner vittnar om.

Men imorse vaknade jag sådär trött i själen som jag var innan jag blev utmattad. Det har dels med vår minsting att göra som tyvärr trendar att vakna tidigare och tidigare och som numer vaknar 4,40. Med ett skrik, hjärtat rusar upp i taket av chock. Så det bidrar, men idag kände jag att något annat låg bakom. Den där gnagande känslan av att jag höll på att tappa mig själv och mina behov igen. Så efter att vi lämnat barnen på dagis så kraschade jag först i soffan och tänkte kolla på någon feelgood film eller serie. Men så tittade jag ut och såg all den vackra, fluffiga snön och insåg att jag höll på att ta på mig en offerkofta. Och då blev jag motiverad att hantera detta på ett annat sätt. Så jag tog på mig och gick ut på en promenad. Lyssnade på mina knarrande fotsteg i snön och klassisk musik i hörlurarna. Efter nästan en timmes promenad så började mina tankar ta nya former och se nya lösningar. Samtidigt sprack molnen upp och solen kittlade mig i ansiktet. Det var en magisk känsla, som att naturen kramade om mig och hyllade mig för mitt beslut. Sen gick jag hem och mediterade i 15 min och började prata lösningar med min man. Sen började jag direkt sätta bollen i rullning för att sätta lösningarna i action.

Jag känner mig väldigt stolt över mig själv. Jag har lärt mig något av allt detta. Det är ok att dippa men inte för länge, det blir inget bättre av. Jag dippar men kommer väldigt snabbt upp igen. Jag ber om hjälp och jag står upp för mig själv. Jag är stolt över mig själv. Nu känns det bättre. Och naturen denna förmiddag, ahh. Tog massa kort för att föreviga och dela den underbara känslan som jag fick av denna timme.

Är du bra på att sätta dig själv först, vågar du vara lite ”ego”?

wpid-wp-image-1009302218jpg.jpg

 

 

Träning för livet

Jag skrev igår på instagram om ett roligt projekt, eller vad man ska kalla det, som jag kom på i Säfsen. När allt stillar sig runt mig så börjar idéerna ploppa upp.

Vi satt och läste böcker och tidningar som vi tagit med, det var allt från superfoods till yoga till heminredning. Jag håller på att skriva på mina 100 mål för livet (kan publicera ett urval av dem när jag är klar om ni vill?) och där är en punkt att läsa mer böcker. Jag vill läsa 12 böcker per år. Siffran kom från antal månader, för just nu vill jag inte skapa prestation kring just något utan det ska tillföra njutning och glädje. Och en bok per månad känns just så.

Jag läser gärna böcker om personlig utveckling, mindfulness, yoga men även romaner. Men är sugen på att läsa böcker som utmanar intellektet och ger mig inspiration och pepp i den inre resa som jag gör nu. När jag var yngre, dvs säga innan man och barn, så kunde jag läsa 3-4 böcker i månader. Jag älskar verkligen att läsa.

Jag fastnade för en bok speciellt som en av mina vänner hade med sig, men det visade sig att båda hade köpt denna bok och var positivt inställda till den. Och då tänkte jag så här. The more the merrier! Jag bjuder ju mycket in er i min resa och berättar om mina ups and downs, försöker vara verklig och inspirera er. Men vad mycket roligare det skulle vara att göra detta fler tillsammans.

Så tanken är nu att varje månad återuppta min månatliga utmaning som ska syfta till bättre välmående, mer motivation, pepp och glädje i livet på min facebooksida Träning för livet. Detta är en sluten grupp där jag försöker vara en typ av moderator men bara älskar att höra er inspel, tankar och idéer. Jag har haft denna grupp på paus länge men körde tidigare månadsutmaningar som kunde handla om vardagsmotion eller rörlighet som jag upplevde som väldigt uppskattat.

image

Denna gång, dvs september månad, är tanken att vi ska ha en liten bokklubb. Boken som jag valt och som jag fastnade för i helgen är Detox Lifestyle. Jag köpte min på adlibris (ej sponsrat så har ingen rabatt att erbjuda er) och där kostade den just nu 99kr. Men går kanske att låna på bibliotek också. Här finns detox för garderoben, hjärnan, kroppen, hemmet. Jag kommer nog fokusera på detox för hjärnan och kroppen främst men senare även hemmet och garderoben.

14088644_10154610658778690_1609799581611377804_n

Vill du vara med? Klicka på länken till facebookgruppen ovan och be att få gå med i gruppen så startar vi igång lite mjukt redan nu. Jag ska hämta min bok i eftermiddag på närmaste postservicekontor. Några frågor? Lämna gärna en kommentar nedan eller skriv den i facebookgruppen om det är något som är otydligt.

Hoppas du vill joina mig i detta!

 

Nyckelord

2015 kom att till väldigt stor del att handla om barn, att lösa saker på volley och typ överleva trots lite sömn och allt annat som behövde ta plats i livet. 

Så om nyckelordet för 2015 blev kaos så har jag en tanke om nya ord för att symbolisera och guida mig i rätt riktning under 2016.

Dessa handlar till skillnad från mina träningsmål, som handlar om den fysiska hälsan främst, om den mentala hälsan. Om livet, vardagen och att sätta pricken över i på det som går. Att designa mitt liv som jag vill ha det och inte bara låta slumpen avgöra.

Struktur – ett annat ord för planering. Att varje vecka  konferera med mig själv, och min make, hur vi lägger upp nästkommande vecka med alla pusselbitar som våra liv består av. Till stor del för att hitta luckorna där vi kan träna. 

Att jobba med att-göra-listor och låta min fina kalender följa med överallt för att slippa ha så mycket tankar som snurrar i skallen. 

Kommunikation – brist på detta många gånger leder till missförstånd och irritation. Att efter en dålig natt låta hjärnan spela mig spratt istället för att prata med min man har bidragit till mycket kaos. Men i vardagen är det viktigt att prata med varandra och tillsammans skapa handlingsplaner för hur vi vill hantera vardagen och ständigt återkommande frågor hur vi på bästa sätt skapar underlag för att våra söner växer upp till trygga män med sunda värderingar. 

Avkoppling – många svettiga och stressiga situationer med skrikande barn (det blir rätt mycket av den varan med en 5månaders och en 2åring) har fått mig att inse att jag behöver mer doser av lugn för att hinna reflektera och stämma av med mig själv. Hej, hur mår jag? Jag saknar att läsa, något jag gjort väldigt mycket förut och vill få in mer. Lägga undan alla tekniska apparater och drömma mig bort i en bok. Eller bara sitta bekvämt, blunda och andas. 

Upplevelser – att inte samla på mig saker, att inte fokusera på att spendera pengar för att sätta guldkant på vardagen. Utan samla på mig upplevelser. Det kommer bli många tillfällen med grillning i naturen, med rätt kläder funkar det året om. Och vi mår så bra när vi är tillsammans, utomhus. Då fokuserar vi på varandra och att njuta av livet. Just skog och berg kommer nog stå för mycket upplevelser detta året. Älskar Annas ord om att upplevelseträna. Det är mycket det löpningen handlar om för mig. 

Mina kollegor Malin och Camilla har också skrivit om sina tankar kring det.

Har du nyckelord som ger dig en röd tråd i ditt liv? Berätta gärna! 

   

Terapi

Det här är ett inlägg av den mer personliga varianten. Jag tänkte prata om det faktum att jag under några år gick i terapi. Jag tänker dock inte prata om den specifika anledningen, det är för privat. 

Hösten 2004 gick jag konstant runt med en klump i magen. Alldeles för mycket som hänt och levde i ett destruktivt liv med för mycket festande och försök att förtränga att jag inte mådde bra, både för mig själv och andra. Jag kände mig liten, oviktig och rätt så trött och värdelös faktiskt. Det gick så långt att jag ”bröt ihop” som det sägs när någon inte orkar hålla upp en fasad längre.

Det var så otroligt jobbigt. Jag sov och grät väldigt mycket. Men jag är tacksam att jag fick pepp och stöd av otroliga vänner i mitt liv. Det gjorde att jag orkade leta upp en terapeut och börja prata om varför jag mådde så dåligt. 

Det finns massor av terapeuter i Stockholm, det är inte svårt att hitta dem men svårt att hitta rätt. Och otroligt energikrävande när jag redan var på botten. Efter att ha gått igenom ett par, jag tror jag träffade ca 10 olika på tre år, så fick jag äntligen 2008 kontakt med en kvinna genom ett tips från en kompis kompis. 

Hon var väldigt aktiv i samtalet och det var verkligen en dialog. Tidigare upplevde jag att terapeuter endast ställde frågor för att få mig att prata och denna monolog gjorde att jag kände mig utsatt och vilsen. Med denna fantastiska kvinna fick jag svar på frågor, vi reflekterade tillsammans över mina tankar och handlingar. Hon gjorde anteckningar och hade stenkoll på tidigare samtal så vi direkt vid varje träff kunde fortsätta där vi senast avslutade. 

Jag är oerhört tacksam att jag kom i kontakt med henne. Tänker ännu idag på den tiden och minns hur hon bemötte mig. Jag gick till henne 2-4ggr i månaden mellan 2008-2010 och det var en investering i mig själv som jag är väldigt nöjd med! Hon hade landstingsavtal så därför hade jag råd att gå så ofta och så länge. Jag avslutade på eget bevåg. Inte för att jag inte var nöjd, utan för att jag var nöjd. Jag var klar. Med den hjälp jag fått kände jag mig stark, redo att gå vidare. Blicka framåt med ny kraft, nya värderingar och en stark självkänsla. Jag minns tyvärr inte hennes namn, annars hade jag gärna rekommenderat henne. 

Jag skriver detta för att precis som PT-Fia säger så måste detta pratas mer om. Det är inte fult att inte må bra, att känna att du behöver hjälp att komma vidare för att du mår dåligt eller känner dig förvirrad. Jag ser det som en styrka att jag orkade fortsätta leta terapeut, att jag vågade berätta för min dåvarande chef så jag kunde möjliggöra tid för att gå dit. 

Jag är verkligen så oerhört tacksam för denna tid. Och stolt att jag hade mod att lita på henne så hon kunde ge mig verktyg och möjligheter att gå vidare, må bra igen. Det var absolut startskottet för så många bra händelser i mitt liv som varit, är just nu och som komma skall.

Det är inte fult att behöva hjälp. Du är inte svag för att du behöver kontakt med psykolog, terapeut eller coach. Du är modig som vågar påbörja den resan. Du är stark som vågar visa dig själv den kärleken att ge dig tid att läka. Du är värd det.