Livet efter utmattning

11 kommentarer

Jag pendlar mellan glädje och förtvivlan, mellan framtidstro och misströstan. Jag oroar mig över att känna mig orolig. 

Idag läser jag om ännu en kvinna som närmar sig väggen. Stressen tar över, kroppen säger ifrån, energin och glädjen försvinner. Ångesten tar över livet. 

Nu är det fem månader sen jag avslutade min sjukskrivning och jag tänker dagligen över mina beslut och vilka konsekvenser de får för mig. Detta är något jag alltid kommer få göra. Denna erfarenhet har gett mig en ny syn på livet och vilket ansvar jag har för mitt liv och mitt välmående. Mitt fokus med träning har de senaste åren varit inifrån och ut men ännu mer så nu. 

Jag känner mig trygg i mig själv men gör fortfarande misstag att säga ja när jag borde säga nej för att tid och orken inte kommer räcka till. Men nu korrigerar jag istället för att genomlida. 

Jag börjar kunna se i andras ögon och höra genom deras ord och kroppsspråk vilka som inte mår bra på insidan och jag känner mig nedstämd att det är mer vanligt att känna så än genuin glädje för livet. Så många frågor som ska besvaras och drömmar att förverkliga och på instagram ser man fina bilder med personer som ”lyckats” med ord som vill säga att allt är möjligt, det finns inga hinder. Kör, bara kör. Och vi tutar och kör, sliter ut våra bromsar och tömmer tanken på både bensin och olja tills motorn kraschar. Är det verkligen så vi vill leva våra liv? 

Just nu håller helt ärligt mina små barn på att driva mig till vansinne MEN i grund och botten är det för mig familjen som betyder mest. Jag vill bygga mitt liv och min tid med arbete och annat som gör att jag känner att vi får tid med varandra. Det är det jag skulle ångra mest på ålderdomens höst om jag inte prioriterade det mest nu. Prioriterar du med hjärtat?

Jag läste en kommentar angående ett annat blogginlägg i detta ämne där personen skrev;

Sambandet mellan tid och lycka är starkare än det mellan pengar och lycka.

Det är ju genialiskt! Så enkelt men ändå så svårt. Pengar har drivit mig väldigt hårt tidigare nu motiveras jag av att skapa tid för det som får mig att må bra. Vad driver dig? 

Idag jobbar jag hemma. Det har varit lite sömn inatt och en stökig morgon. Mina energidepåer behöver fyllas på. Jag har gjort iordning en stor kopp the och ska äta chokladbollar till. Sitter i soffan och ser ut på naturen utanför fönstret och njuter av tystnaden. 

Den viktigaste personen i mitt liv är jag själv. Jag måste själv må bra för att kunna ge kärlek och glädje till människor i min närhet 

4

11 comments

    • liltraining says:

      Ja tid går att skapa men det viktiga att skilja på är prioriteringen, att skapa tid för det hjärtat säger och som ger energi än det som man känner man borde. Fel prioritering tippade mig över kanten. Kram tillbaka

  1. Ja gud vad detta är svårt. Jag har efter två och ett halvt år verkligen lyckats med det här med tiden, men det här med att sträva framåt konstant får jag verkligen påminna mig om. Rädslan för att inte vara lycklig hela tiden (vem är egentligen det, ett orimligt mål ju?) eller rädslan för att må dåligt igen.

    Ett väldigt bra citat du hade med där. Jag skulle också vilja lägga till frihet till tid. För mig är det framförallt friheten att styra min tid som är viktigare än mängden tid. Känslan att jag äger den själv. Då mår jag bra och kan ge till andra omkring mig.

    Tack för ett fint och bra inlägg. Börjar spinna iväg på det själv!

    • liltraining says:

      Ja tankar på framtiden gör mig ibland orolig, att jag ska tappa greppet igen. Men jag har blivit bättre på att ta tillvara och njuta av nuet.

      Ja frihet till tid var en väldigt motivationsfaktor för mig men jag pressade mig själv för hårt och gjorde insatser med min hälsa som inte betalade sig tillbaka. Det är fortfarande det jag strävar efter men accepterar att det kommer ta tid och alltid med omtanke och eftertanke.

      Tack för din kommentar!! Oh pinga mig gärna när det är live, vill gärna läsa men är inte så frekvent och sökande på sociala medier som tidigare så jag inte missar det! Ta hand om dig!

  2. Ida says:

    Det är så skönt att se de där orden från dig och veta att du har tagit dig förbi det värsta. Även om jag känner att jag har saker under kontroll och har lärt mig säga nej mycket mer, så har jag mycket att arbeta med för att undvika väggen. Jag tänker på dig ofta. Och min syster som är mitt i det värsta nu. Det har inte ens vänt tillbaka mot rätt håll igen och jag vet inte riktigt hur jag stöttar henne på bästa sätt… ❤️

    • liltraining says:

      Tack för alla dina fina ord!! Angående din syster så är det kaos i hennes hjärna nu, hon behöver bara sova, vila och annat som kan tänkas fylla på energidepåerna och få rätsida på alla jobbiga tankar. Bara finns där, lyssna om hon vill prata, ge henne långa kramar. Låt henne styra tempo och former för umgänge. Just nu är det hennes man som drar det största lasset för att skapa utrymme för henne att fokusera på sig själv och sin återhämtning. Eller hoppas jag iaf, jag kan bara säga detta utifrån hur min livssituation såg ut och hur min man kämpade för att låta mig vila. Något vi hade uppskattat väldigt mycket hade varit att ngn kommit förbi med storkok mat, eller erbjöd sig ta barnen några timmar och dylikt. Men din syster är en vuxen kvinna, hon måste i samråd med professionell samtalsterapeut av något slag hitta metoder för att läka. Det är inte ditt jobb, bara stötta henne som jag skrev ovan. Var rädd om dig!❤

  3. Malin says:

    Kloka tankar! Och kloka kommentarer också. Frihet att styra sin tid är väldigt viktigt för mig. Och att tänka snällt och förlåtande.

    • liltraining says:

      Ja verkligen kloka och intressanta kommentarer!! Jag jobbar hela tiden på att tänka snälla och förlåtande tankar då jag historiskt varit väldigt mycket mindre bra på det.

  4. Eva Svärd says:

    Jag är precis där att jag lär mig att känna efter vad jag vill göra OCH vad som är bra för mig. Ibland sammanfaller dessa två inte alls. Men jag lär mig och jag går sakta sakta på stigen fram. Kram

    • liltraining says:

      Där tror jag vi alla är i livet hela tiden, fördelen för oss är att vi är medvetna om det. Men jag vet din känsla och de dagar det inte går att koppla hjärta med hjärna så är det frustrerande. Och tar mycket energi. Jag önskar dig lycka till på vägen framåt. Kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *