Om att tro på sig själv

1 kommentar

Nästa år firar jag 20 år som gruppträningsinstruktör. Ett yrke som följt med mig av och till genom olika städer, olika klasser, olika faser i livet men alltid haft som gemensamt att det är så himla kul. Och att jag känner mig så trygg i den rollen, i vad jag vill förmedla. Vilka övningar jag tror på och hur jag behöver coacha dem. Vikten av att se varje deltagare och bjuda på sig själv i den rollen. Men så har det inte alltid varit.

När jag började var jag 19 år gammal, och det var av en slump. Jag var medlem på ett gym i Nora, eller rättare sagt det fanns nog bara ett gym då. Jag gick på ägarinnans klasser när hon vid ett tillfälle frågade oss som deltog om det var någon av oss som ville börja jobba hos henne som gruppträningsinstruktör. Jag minns inte vad som fick mitt hjärta att ta ett extra skutt. Jag hade ingen erfarenhet av detta mer än att jag varit aktiv inom olika lagsporter i flera år och ridning innan detta. Men här började min resa.

Jag minns hur nervös jag var första gången. Jag minns hur jag genom utbildningar och erfarenhet har blivit tryggare i min roll. Hur jag blivit utvärderad och fått konstruktiv feedback för att utvecklas i min roll som instruktör.

Idag hoppade jag in som vikarie på ett gym för att köra 30 min core med efterföljande 30 min cykel. Det var ett tag sen nu även om jag ju coachar grupper inom mitt eget företag. Men att komma in till något som inte är på rutin med nya människor kan ju få det att kittla i magen av nervositet för vem som helst tänker jag, även på mig. Innan klassen kändes det just så och efteråt var det bara endorfiner och glädjerus och flera deltagare som tackade och undrade när de kan träna för mig igen. Kul! När jag åkte hem insåg jag hur trygg jag blivit i min roll, vilken enorm kunskap jag sitter på efter alla dessa år. Att jag ska sluta förringa mig själv i denna roll. Jag är riktigt bra på detta, både att skapa bra träning men också förmedla träningsglädje. Jag tror på mig själv och att jag hittat rätt i livet. Jag följer min magkänsla och behåller en ödmjukhet för att det alltid finns mer att lära sig.

Och det vill jag hälsa till dig också, att tro på dig själv. När du följer din magkänsla och den väg ditt hjärta leder dig i så kommer du bli riktigt bra på det du gör. Du kommer bli ifrågasatt och du kommer misslyckas ibland men tappa inte ögonen på den röda tråden. Du är stjärnan i ditt eget liv. Tro på dig själv så kommer andra tro på dig också.

Jag önskar dig en fantastisk dag! <3

 

1

One comment

  1. Tish says:

    Maintenant que vous le soulignez, Pablo… Et votre adhésion ne m’étonne pas, depuis que j’ai lu de vous.Mais ça soulève un problème géopolitique (d’autres aussi, mais first things first!) : les États-Unis dÃÃni©magera©ent en Provence, ou la Provence aux É-U??

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *